Strålande jul

Jul, jul strålande jul! Glans över viiita skogar...

Det är totalt grått ute idag, inte en snöflinga så långt ögat når. Och jag vet inte varför, men jag längtar efter att åka skidor. Längdskidor i gnistrande snö, precis som när vi var små. Hundarna sprang före, man var kall men ändå varm och det var några veckor kvar till julafton...

Men det är lite typiskt mig. Att längta. Längta bort eller längta till.. Vill ju alltid ha det jag inte kan få.
Och får jag det jag vill ha, vill jag sen inte ha det längre..Om ni förstår vad jag menar?

Till månen

" Jag skulle följa honom till månen"

Så fint beskrev min romantiska vän sina känslor inför en person. Jag fastnade vid de där orden. För om man läser dem bokstavligt så säger de något som faktiskt beskriver vad kärlek är. Att kunna tänka sig att lämna allt, och då menar jag allt, för att få vara tillsammans med någon annan. Vad är det om inte äkta kärlek?

Jag kan inte komma på någon som jag skulle vilja följa till månen, inte just nu. Men jag funderar över känslan. Tänk att känna att en enda person är viktigare än allt annat, och alla andra.

Visst kanske citatet bara slank ur henne, kanske hade hon inte riktigt tänkt igenom det. Kanske menade hon inte helt och fullt... Men iallafall, vad romantiskt!

Hemlig

Dold identitet, hur hittar man en sån person i systemen? Jag försökte luska fram, men det var lönlöst.
Undrar hur det känns att leva så,  skyddad alltså. Att vara hemlig i detta öppna samhälle är nog inte det lättaste. Men att gräva i saker sådär, åh jag älskar det!
Jag älskar också när man äntligen får tag i personen man vill prata med och han säger de rätta sakerna! Då tror jag att jag valt rätt.

Det faller lite nö utanför mitt fönster igen. Vackert , ska snart gå ut i det.
Jag stötte på grannen, som egentligen inte är en granna, förut därute också, men han såg mig inte i fulbyxorna och luva. Kanske lika bra det.

I helgen blir det också årets första julmarknad med kära malmövännen... För även om jag inte älskar julafton så tycker jag om sådan som har med jul att göra, särskilt julmarknader. Och glögg. Och snö som faller.

De är mina

"Vad är det som gör dina problem värre än alla andras"?

"De är mina".

Ett mörker föll över mig när jag tog min kvällspromenad. Ett mörker jag känner igen, som gör mig livrädd och som fick mina ben att röra sig fortare och fortare...

Det är en stark känsla, en rädsla, som är min starkaste. Den gör att jag känner att mina problem är värre än alla andras. När jag skriver ner det ser jag att det inte är så. Jag vet det och jag får dåligt samvete. Så mycket som är bra, så mycket som är så otroligt, fantastiskt mycket bättre nu än det var för tre år sedan. But still, det finns saker kvar. Stora saker, som just ikväll kändes oöverkomliga: hur ska jag någonsin våga?

Jag vet iallafall var jag ska fira julen nu. Vi var välkomna -snällt!


Glada ansikten -kära ansikten

Snö faller. Det är helt mörkt, men snö faller.
Meningen är att hela skolans område ska krattas idag, för sådant gör man på små skolor. Jag kan redan känna hur blöta tårna kommer bli, kan redan känna den blöta snön falla i mitt ansikte.
Om jag bara hade fått lega kvar i min säng idag, en eller kanske två timmar till, då hade allt känts mycket bättre. För det är rätt så tungt därborta just nu, jag orkar inte riktigt. Och så får jag dåligt samvete för att jag går runt och ser sur ut hela dagarna. Förstår inte hur andra orkar le, le,le heela dan. Kanske spelar de? Eller så är de kära och lyckligt förälskade... Livet har sina perioder, var det någon som sa. Kanske stämmer det och det hade varit helt okey. Om jag bara visste att min vackert leende kärleksperiod också skulle komma, snart. Jag kan vänta en vecka. Inte mer.

Kallt ute, varmt inne

Det pirrar lite och känns lustigt i min kropp, jag känner mig en aning förvirrad.
Vi stod precis utanför min dörr, jag och en söt. Så kallt ute, men ändå så varmt i mig.
Pratade lite och jag tänkte -ska jag bjuda in honom på te? Jag gjorde inte det. Det pirrade inte då, typiskt att det skulle komma efteråt! Men jag vet var han bor, kan ju faktiskt gå dit och knacka på;)

Passa in i mallen

Hmm, en krönika ska skrivas tills imorgon. Jag kan inte riktigt komma på vad den ska handla om. Jag har några ämnen på lut, men antingen är de för personliga eller så passar de inte i krönikemallen.
Mall ja, alltid ska det finnas mallar till allting. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om dem..
Visst kan det vara praktiskt att veta hur och på vilket sätt man ska skriva, men jag kan inte hjälpa att jag känner mig lite begränsad av dem också.
Nu när jag tänker på det kanske det får bli mitt ämne: mallar och att passa in.
Kan verka uttjatat, men det handlar ju bara om att skriva det på sitt egna sätt. Det ska nog gå!

Ah, jag känner mig så härligt positiv ikväll, visst är det härligt?

Första snön

Snön föll så vackert när jag gick hem ikväll. Den första snön: så många minnen den väcker och så melankolisk den känns. Jag önskade att någon hade gått där vid min sida och att vi hade kunnat se snöflingorna falla tillsammans. Men jag gick själv, som jag brukar.
Fast det var vackert ändå.

RSS 2.0