fridatankar

Igår var jag trött efter att ha stått upp heela dan (är inte van) och hamnade en stund framför min lilla burk. Min burk är inte vad den varit och ibland försvinner bilden och sen ljudet, men igår funkade den hyfsat. Hur som helst, jag kom mitt in i ett sjukt program på tv3 Supersize/Superskinny - har ni sett det?! En fet person och en anorektisk byter mat med varandra och sedan hoppas man att de liksom ska lära sig av varandra...
Det var länge sen jag såg något så fånigt och dumt, hur ska två människor med lika stora och allvarliga problem kunna bli friska genom att byta kost? Idiotiskt. Men självklart slutade det lyckligt och den anroektiska tjejen lyckades gå upp två kg och fick enligt speakern "a body to die for". Just ett snyggt budskap att sända ut, en anorektiker+två kg= drömkropp? Fy fan.

Tilbaka till mig. Ska ut och köra nu igen, det är ganska kul men otroligt dyrt! Jag försöker att inte tänka på hur de där letionerna slukar alla mina sparpengar. Det är svårt. Och det kommer att kosta, så är det bara.

Idag börjde min kära kamrat från norrland gapskratta när jag berättade att jag hade tänkt dra norrut och jobba. Alltså så långt norrut  man kan komma. Hon skrattade och skrattade. Sedan sa hon att jag aldrig skulle klara mig däruppe, att jag ju är en riktigt stadstjej. Hur skulle jag överleva utan alla butiker, cafeér, teatrar, biografer och så vidare...!

Jag höll med henne först och tänkte att hon vet ju eftersom hon är född i där, men sedan kändes det lite märkligt. Att jag är en stadstjej. För hon hade ju så rätt, det är jag ju. Jag har blivit en sådan. Och kanske skulle jag få panik uppe i det karga och kalla, men kanske inte... Det skullle vara intressant att ta reda på det. Men det är klart att det säkert är ännu svårare att försöka träffa någon däruppe och det är säket svårare att överhuvudtaget träffa personer man gillar. (Åtminstone säger min kompis det.) Men jag vet inte, jag vill nog ändå prova någon gång.

Och, till er som vill se, bild på valpen ska nog kunna ordnas!

Hundvalpar, finns det något bättre? Och som gör en så glad? Igår träffade jag syrrans söta lilla tjockis och han är så härlig!
Mina egna lite dystra tankar om allt möjligt ont nästan försvann, det går liksom inte att vara dyster i sällskap av en valp.

Jag kom på mig själv igen, som så ofta nuförtiden, att det finns sådant som jag saknar, men som jag glömmer bort. En liten hund är en sådan "sak". Som barn var jag ständigt omgiven av hundar, hundar och natur. Och idag när jag är med hundar i naturen så känns det så rätt. Storstan är fantastisk, visst är den. Men jag längtar mer och mer efter lugn och ro och djur och kanske också små barn...

Snart så, måste bara bli klar med utbildningen och etablera mig lite, sen! Då ringer jag en kennel och skaffar min egen hund. Fram tills dess får jag snylta på syrrans.

Regnet vräker ner på mitt tak. Regnet vräkte också ner på mig. Jag tog en kvällspromenad och just då tömde molnen ut sig precis ovanför mitt lilla Paris. Det var skönt, att känna regnvattnet rinna över mitt huvud och ner för kinderna, som tårar. Jag skulle vilja gråta idag, men kan inte. Regnet kom som en räddning.

Midsommaren är slut, den blev riktigt fin. Sol, jordgubbstårta och en massa söta små ugglor på kvällen. Vi fick ta skydd under en loge när det helt plötsligt kom en skur. Också det var mysit och kändes så typiskt svenskt midsomrigt.

Har också sett nya Sex and the city filmen och jag älskade den! Även fast den är superamerikansk, stereotypisk och fånig så satt jag som fastklistrad med blicken. Tänk om mitt eget liv kunde vara lite mer så, glamouröst och passionerat. Tänk om film kunde bli verklighet. Och tänk om alla frilansare gick omkring i pradaklänningar och stiletter varje dag, så roligt det vore. Så snygg man skulle känna sig.

En dålig sak måste sägas om filmen. Man känner sig inget vidare snygg när man ser den. Själv tittade jag ner på min solkiga reakjol och mina sandaler med slitmärken och kände mig faktiskt ganska ful. Det var inte lika roligt.

Tänk om jag också kunde tjäna lite pengar på min lilla blogg. Det vore inte helt fel, nu är min kassa minst sagt skral. Men jag vill helst inte skriva om modet på Stureplan... Kan man tjäna pengar ändå? Jag kanske kan bli någon sorts guru, eller expert på något. Jag kunde hjälpa människor med lite av det ena och det andra. Till exempel vilka filmer de ska se, vilka böcker de ska läsa och vilka gator de ska promenera på. Eller något mer personligt, kanske hur man håller sig som singel så länge som möjligt. Där är ju jag något av en expert. Skämt åsido, igår diskuterade jag ful affärer med en god vän. Fula affärer som ger mycket cash, det finns något lockande i tanken.
Eller så gör man tvärtom, flyttar ut till en stor bondgård och lever helt ekologisk av det som jorden har att erbjuda. Ett romantiskt liv med trasiga men tjusiga jeans och gummistövlar. Också det lockar. I en sådan värld skulle inte pengar spela så stor roll. Man skulle inte behöva köpa något, förutom det allra mest nödvändiga.
Det ska jag göra också till midsommar, det allra mest nödvändiga blir rosé, dill och potatisar, mmmm.

Fan, det blir inget Norrland. Jag blev så besviken när de sa att man måste kunna Digas för jobbet. Jag kunde väl bara lärt mig det! Försöker tänka att det hade blivit ett kallt helvete däruppe i allafall. Men jag tror egentligen inte det.
Det känns lite tungt idag, med allt möjligt. Regn, Huddinge och så det där telefonsamtalet. När jag kom hem märkte jag att jag glömt att äta. "Köp en pizza som en liten treat" var det nån som sa. Det gjorde jag, för ungefär andra gången i mitt liv.
Nu är jag mätt, men fortfarande slokande. Fan för den här dagen.

Jag hade en underbar helg i Malexander. Solen sken, vågorna skvalpade och vi var så lediga. Dagarna förflöt med solande, badande, lite rodd och Kubb. Det var länge sedan jag kände mig så avslappnad.