Ett pass med spegel
Det var länge sedan jag var på spinning och självklart var det därför otroligt jobbigt. Men utan spegeln tror jag det hade varit lättare. Kanske kunde de istället sätta upp en tv-skärm, eller nåt.
Hursomhelst var det bra träning och det går ju inte att bara sluta, när resten cyklar på utan att verka ansträngas eller bli svettiga. Jag var klart rödast, det såg jag tydligt i spegeln.
Framtiden
Veckan har varit full av uppgifter; foton, kommunfullmäktigeredovisning, nyhetsartiklar och sådant. Dagarna bara försvann, jag förstår inte var veckan tog vägen!
Det härliga är att det är så himla kul att ta reda på saker för att sedan skriva ner dem. Att förtvivlat söka efter peroner som sen tillslut svarar och att få ungefär de svaren man vill ha...
Det som är påfrestande är att jag är trött, slutkörd. Det känns som om jag skulle behöva sova, ta hand om mig.
Men sådan lyx blir det inte, det hinns inte med och förmodligen är detta bara början. Framtiden som journalist är ingen dröm, utan helt säkert ett liv fyllt av stress och påfrestningar.
Trots den vetskapen känns det bara härligt, nu är jag på väg dit.
Allt tar sin tid
Andra verkar ha samma problem; jag hör folk gnata om samma svårigheter och samma brister dag ut och dag in. Går det inte att förändra sig eller? Ska man verkligen låta allt ta sin tid och hur lång är den...? Sedan kan ju annat gå fort och lätt och jag känner att jag hajar grejen med en gång. Det är riktigt skönt!
Well, veckorna går fortare än aldrig förr och det är svårt att låta saker ta tid. Jag känner mig faktiskt rätt stressad dag som natt. Det är ingresser, rubriker, foto, politiska intervjuer och mitt eget huvud fullt av snurrande fåglar. Inte för att stressen är negativ egentligen, kanske mer att så mycket är nytt. Sedan kommer det stunder när vi får sätta oss och skriva och jag känner den där härliga euforiska känslan. Att bara jag kan skriva som jag och att jag är riktigt bra på det! Att kritisera andras texter är också en favorit; jag älskar det! Inte för att jag är skadeglad eller ondsint, utan för att jag gillar känslan av att jag vet något bättre.
Hjärtklappning
Hjärtklappning är något mycket obehagligt. Mitt i natten i ett svart rum, ensam hemma är det ännu värre.
Det var ett så konstigt läte som fick mig att vakna;det kom från ytterdörren och det lät ungefär som om någon försökte lyfta bort dörren från dörrkarmen.
Nu är det min tur, tänkte jag. Nu kommer det in en galning som tänker röva bort mig...
Men istället för att gå upp drog jag täcket över näsan och låg kvar, spänt lyssnande.
Det var ingen galning. Det var det stackars tidningsbudet som försökte trycka in en för tjock DN I mitt brevinkast. Han var väl ny och visste inte att man hemma hos mig måste rikta posten nedåt, när man trycker in den.
Annars går det inte.
Vilja
En häst hoppar över ett litet skogshinder, en ung kvinna sitter på hans rygg. När han landar på marken blir han rädd för något och börjar därför panikgalloppera bort på skogsstigen.
Hon försöker hålla in, det finns gropar i marken en bit bort. Men hästen är rädd och stark och han börjar göra krumsprång och bockningar. Hon flyger med och hänger sig kvar på hästen.
Plötsligt hörs ett knak, det är hennes rygg som går av när hon slår mot marken. Hon har en fot kvar i stigbygeln och släpas därför med efter hästen en bit. Det blir svart.
När hon vaknar ser hon träd och himmel ovanför sig, hästen är borta och hon hör bara skogens ljud. Vilken hemsk mardröm, tänker hon och försöker resa sig. Det går inte, hon känner inte benen. De är förlamade.
Paniken kommer och hon skriker, tappar luft och ligger sedan tyst och bara andas. Det går en timme och sedan kommer någon för att hjälpa henne. Hon förs till sjukhus där man konstaterar att hon aldrig mer kommer kunna gå.
Vad skulle du gjort? Hur skulle du ha reagerat? Kanske skulle du ge upp och tänka att livet inte längre vore värt att leva eller så skulle du kämpa vidare. Mot ett liv utan ben som kan gå, ett liv i rullstol.
Det var precis vad denna kvinna gjorde, som föreläste för oss idag. Hon gav aldrig upp hoppet och berättade att hon idag lever ett aktivt liv med man, flera vänner, eget företag och glädje.
Så fantastiskt beundransvärt, så starkt och något vi alla bör tänka på; med vilja kan man gå långt.
