Fryst picnic
Idag ska jag intervjua min favoritförfattare Johanna Nilsson. Det känns stort, riktigt stort.
Har försökt stressläsa hennes senaste Sos från mänskligheten", en bok som jag märkt inte går att streckläsa.
Så roligt att få möjlighet att träffa min idol just för att jag är journalist. Jag hoppas att jag kan hålla huvudet kallt och ställa smarta frågor så att det blir bra. Är nog lite nervös för jag vaknade tidigt, alldeles för tidigt och kunde inte somna om. Blev väl fem timmars sömn eller så, men det får gå.
Annars har jag fått ett tjusigt jobb också. Hoppas det inte blir för tjusigt. Och haft sommarens första picnic. Det var kallt så att rödvinet nästan fryste. Men väldigt mysit.
Har försökt stressläsa hennes senaste Sos från mänskligheten", en bok som jag märkt inte går att streckläsa.
Så roligt att få möjlighet att träffa min idol just för att jag är journalist. Jag hoppas att jag kan hålla huvudet kallt och ställa smarta frågor så att det blir bra. Är nog lite nervös för jag vaknade tidigt, alldeles för tidigt och kunde inte somna om. Blev väl fem timmars sömn eller så, men det får gå.
Annars har jag fått ett tjusigt jobb också. Hoppas det inte blir för tjusigt. Och haft sommarens första picnic. Det var kallt så att rödvinet nästan fryste. Men väldigt mysit.
Mitt griniga jag
Jag var nog ganska grinig idag, trots strålande sol och blommande blåsippor. Men den där tunga stämningen från aa mötet satt liksom i.
Jag gjorde nyligen ett undersökande reportage om ett möte för unga anonyma alkoholister. Det var mörkt, som en riktigt deppig film. Här snackar vi inga oskyldiga tonårsfyllor eller häxblandningar, utan tungt beroende ungdomar. Flera med andra typer av sociala problem eller psykiatriska sjukdomar. Det var första gången jag satt i ett sammanhang och var glad över att känna mig riktigt, riktigt utanför. Glad över det, men så klart ledsen för dem.
Texten blev som mina texter rätt ofta blir, lite melankolisk och tung. Vet inte om den är journalistiskt intressant, men det är så jag tycker om att skriva.
Vet inte varför jag fortfarande går och tänker på den där lilla gruppen i det där lilla rummet. Kanske för att gruppen påminde mig om en annan samling personer från en annan tid. Påminde mig om mig.
Tänk om man kunde bestämma sig för att bara tänka glada tankar. Sådana där underbart, varma och soliga tankar som kommer till mig ibland. Vad enkelt allt vore då.
"Släpp kontrollen" , tänk inte så långt fram, sa min kära vän. Så det ska jag kanske helt enkelt ska ta och göra.
Nötstock
Igår tryckte jag i mig en Nötstock. Härligt namn va?
Det var alltså en slags ckokladskumboll med nötter och choklad utanpå, formad som en stock, därav namnet.
Får man inte det ena, får man ta det andra.
Soligt och vårligt har det varit i helgen. Sol som tyvärr visade upp allt skräp som samlats på mitt golv. Jag kan berätta att i morse kom jag knappt in till kaffebryggaren, så mycket jocks låg i vägen.
Så nu måste jag köpa en dammsugare, tråkit nog. Det har gått ungefär ett år sedan den gamla började tappa sugen. I förra veckan tog jag honom, helt utan våld och kastade ut genom fönstret.
Jag har jocks upp till knäna.
Musculeuse
Jag har en fantastisk metabolism, som en elitidrottare faktiskt.
Var på en mystisk hälsomässa med kristaller, massage, mätningar, tarotkort och annat spännande och mätte min metabolism och fysiska status. Jag är väldigt vältränad dessutom, med mycket muskler.
Det hade jag ingen aning om innan. Att jag är stark.
Ja annars har skolan börjat igen, efter ett långt påsklov. Det är som det är. På kaggen. Man går dit och man lär sig lite och ibland är nästan halva klassen där. Men jag trivs ändå rätt bra just nu. Sitter där och drömmer, drömmer mig bort.
Tittar lite på lärarens lockiga hår, lite på de andra och sedan ut över den eviga skogen och vattnet som börjar blir blått av solen. Det är nästan vackert.
Funderar lite på sommaren och på andra länder. Vill jag söderut eller norrut i år? Eller vill jag stanna här. Frilansa lite och slippa hyra ut lägenheten. Jag vet inte riktigt.
Men söderut lockar. Jag tänker på Frankrike, hur länge sedan jag var där. Så länge sedan att jag nästa glömt bort språket, stämningen och hur jag älskar att vara där.
Det blir nog söderut iallafall.
