fridatankar

Igår måste ha varit årets tveklöst varmaste dag.
Inne på hälsan stod luften totalt stilla, men ändå kom kunderna lite titt som tätt med alla sina frågor. Där stod jag och servade och svettades och räknade timmarna med kollegan. Men en kund var rolig, en fransyska som utan att tveka berättade typ hela sin livshistoria med spruckna hälar, på klingande franska. Jag svarade artigt och vi konverserade lite. Det var roligt och det känns så bra att min franska fortfarande fungerar. Riktigt bra kändes det. Synd att resten av turisterna alltid är amerikaner, kineser eller spanjorer.

Turister ja, hela stan är full av dem! På Mosebacke igår stod de som sardiner och trängdes för att få en öl och likadant på Debaser. Det faktum att det dessutom var lönelördag gjorde att det var rätt så trångt ute igår. Trevligt kan tyckas, men också ganska tröttande. Turister är ju ändå bara turister.

Ikväll var jag var på ett ställe med regnbågsflagga en sväng. Det var fullt av män, som gillar män. Knappt någon tjej för min tjejkompis. Vi konstaterade att relationer är svårt, alldeles för svårt. Har inget mer att säga om saken.

Efter en trevlig middag med min trevliga kompis var det ett litet litet ord som fastnade i min skalle. Ett ord som hon använde så ofta och så naturligt. Det var det illa, lilla ordet vi.
När någon börjar säga "I morgon ska vi gå på rean, sen ska vi hem till farmor och sen kommer vi nog att gå ut en sväng." då tycker jag att ordet låter så fint, så tryggt. Tänk att verkligen "vara vi", istället för bara jag... Det vore lite fint.

Men jag var på Ikea igår och där på stora varuhuset får ordet vi inte alls samma klang. Där blir det mer "Ska vi inte köpa en större soffa, så att vi kan ligga lite bekvämare framför tvn, så att vi sen kan bli gamla och ruttna tillsammans...."
Då är jag hellre singel:)

Jag är en dålig människa.Istället för att läsa min teori satt jag på en folkstinn bar i går och drack rödvin. Jag hade lite dåligt samvete, för jag har ju verkligen inte pluggat. Och nu är det nästan kört, för nu ska jag göra provet om bara ett par timmar.

Men det var liksom så sorgligt i går, så sorgligt med en tjock hund som blev en svår hund... Så svår att han fick åka tillbaka till sin mamma och sina syskon. Glad blev han, men ledsna blev vi. Mammas fluffiga golden tröstade något på vägen hem och egentligen var det nog lika bra, det som blev.

Det är fruktansvärt tråkit att backa. Jag vill inte lära mig det. Men att backa bakåt, rakt och snyggt är alldeles nödvändigt enligt min lärare. Jag backar i slalom och pengarna rinner iväg som vattnet i en å...
Jag tror att det är psykologiskt, jag vill inte backa. Vill varken backa tiden eller backa på annat sätt, jag vill fram.

Men jag tror kanske att det inte var min dag idag. Jag har haft ett konstant illamående och jag är spänd. Onödigt och obehagligt spänd. Minns Yasuragi förra året och längtar tillbaka, till mjuk kimono, tofflor och klangresor. Till en plats där man är lugn och tyst och nybadad och där ingen behöver vare sig körkort eller bil. Jag längtar.

Det är en underbart vacker och solig morgon. Soligt, klart och inte ett moln på himlen. Jag har varit vaken sedan klockan halv fyra, det är inte lika vackert.

Jag har läst båda tidningarna nogrannt, druckit kaffe, fått en koffeinkick, blivit pigg och blivit trött. Nu skulle jag kunna gå och sova, det skulle gå hur bra som helst känner jag, men det går inte för sig. För jag ska åka långt bort och jobba. Jag vill inte det. Jag vet knappt var lysknappen sitter på det där placet, ändå är det meningen att jag ska öppna och stänga och vara trevlig och räkna kassan och få panik för att jag måste vara där exakt de timmar som de sagt...

Men igår var en fin dag. Ekerös skogar är exakt som de alltid varit och fyller mig med exakt samma lugn. Vi plockade blåbär vid Blå lagunen, hälsade på Rosenhill och var totalt lediga. Så borde det alltid vara.

Det är tydligen lättare för frusna embryon att bli friska och pigga än för vanliga, läste jag i tidningen.  Därför kan de vara en ide´att spara sina ägg om man är i 25 års åldern och sedan plocka fram dem när man är redo... 

Idag blev jag fast i en bok, och ja jag menar verkligen fast. Tiden gick och sidorna försvann, det var länge sen jag kunde fokusera mig så på en bok och sitta helt stilla, utan att tappa koncentrationen. Det känns bra. Och det känns så bra att få vara ledig vissa dagar och bara göra sådant jag vill, i lite lugn och ro. Med regn droppandes utanför fönstret.

Det är en ganska simpel bok, en gåva från tidningen Hälsa, skriven av någon amerikan. Men jag gillar den!
Huvudpersonen är i ett ashram i Indien, hon ska försöka finna sig själv. Det är så intressant läsning och jag önskar att jag också var i ett ashram ikväll, eller åtminstone i Indien. Jag skulle vilja känna den där avslappnade känslan av att kunna göra ingenting, kunna se ut och vara precis som jag vill, kunna hitta mig lite bättre...

Regnet fortsätter att falla och himlen är grå. Idag var det bara så skönt.

Äntligen kunde jag sova ut! I hela den gångna veckan har jag vaknat alldeles för tidigt, fast jag är så trött. Det är ju så mycket som måste göras och så många jobbtimmar som ska jobbas. Men inte i natt, och jag drömde vackert om de vackra pojkarna på uteserveringen i går. Det är konstigt hur många snygga människor som alltid finns på Debaser! Själv var jag något rödögd men kände mig ändå helt okey, för en gångs skull. Skönt det där! Och viktigt, för det som gör folk snygga är ju faktiskt att de är tror att de är det.

"Det finns inget som är så vackert som en kvinna  som tror att hon är snygg"

Var det någon som sa. Visst är det sant?
Jag ska börja anamma det från och med nu.

Det vore lättare att känna sig snygg i lite snygga kläder. Hemskt men sant. Synd att jag inte hade mer pengar, då skulle jag ta en heldag bland kjolar och byxor och shoppa upp mig lite. Fast det är ju superrea, jag kanske har råd ändå...

Jag har varit i Adam Tenstas studio, det ni;) Intervjun skulle fokusera på djur och jag tror att det gick hyfsat bra, även om det blev lite annat snack också. Han var både glad och trevlig, det underlättar när man frågar ut nån.
När vi pratade om Tensta (förorten) slog det mig att jag aldrig varit där. Jag kan inte säga att jag längtar dit heller, men kanske borde jag åka och kolla någon dag.

Körningen har väl gått sådär den här veckan. Men jag är tydligen i det värsta momentet nu, enligt min lärare, så jag försöker trösta mig med det. Jag önskar att jag hade en egen bil så jag kunde öva oftare och inte för 15 kronor i minuten...
Veckorna går så fort, jag måste skynda mig om jag ska ha kortet i augusti!

Ska snart vandra iväg till jobbet nu, hoppas jag slipper sälja så mycket bantningsprodukter. Det kan kännas lite fel.

Idag blev jag förföljd. Det var en bra bit, nästan hela Drottninggatan. Det var en extemt mager och tärd kvinna med prassliga byxor och någon sorts hatt som av någon anledning gick tätt, tätt efter mig på min väg till jobbet. Jag försökte slinka in i några affärer för att kanske bli av med henne, men hon bara gick med. När jag sprang över övergångsstället fast det var rött skrek hon "Stå still", sen sprang hon efter. Ingen sa något men jag var framme vid hälsan och där vågade hon nog inte gå in.
Min chef kände till henne, hon kommer tydligen från livets ord och brukar försöka skandera sin tro för vissa. Men undrar varför hon förföljde just mig, obehagligt.