fridatankar

Jag vet inte vad jag ska göra med skolan. Det känns bara inte ett dugg kul just nu! Jag vill inte vara där, jag vill göra något roligt! Resa bort, långt bort, till sol och natur och vackert ljus. Här är allt så grått och kallt och i mitt hjärta är det likadant... Idag överldevde jag genom att sitta och drömma mig bort, till Frankrike och mitt vackra stenhus med vinrankor längs med hela altanen och betande hästar utanför.

Önskar att någon kunde trolla med ett trollspö så att allt kändes lite mer som glitter och glamour. Eller kanske att jag vore lyckligt förälskad, som så många andra är... Då skulle jag nog bli glad!

För att berätta något annat så var Vårsalongen i år precis som vårsalongen brukar vara. En del var väldigt fint och en del var väldigt fult. Men jag tycker nog att det fanns ovanligt mycket ångest i konstverken. Minns särskilt ett fruktansvärt foto av en liten liten tjej i en läskig ställning och ett litet, litet barn utan huvud som sparkade mot en vägg. Undrar vad det beror på, att så många mår så dåligt. Jag kan bara spekulera.

Vad jag nästan kan säga säkert är att hela Sverige nog skulle må bra av lite ljus, lite sol och kanske lite mer glitter och glamour;) Just nu i gråa januari.
Jag fortsätter drömma lite, tills jag kommer på vad jag ska göra.

Jag vaknade med små fåglar flygandes runt i magen.

Idag ska jag göra en intervju med en stoor journalist. Hemma i hennes gula villa. Det känns nervöst. Har skrivit ner frågor och lånat hennes bok men det känns ändå som om det skulle kunna bli tyst...eller ansträngt.
Ska försöka låtsas som om jag gör sådant jämnt och bara slappna av. Då borde det gå bättre.

Det finns också en liten risk att jag somnar idag.

Känns som om jag bara la mig ner på en något sånär bekväm plats så skulle jag somna med en gång... Jag är så trött! Och ingenting verkar hjälpa, har provat hinkar med kaffe och cola... Sedan är det såklart också mörkret och det faktum att det regnar, är 5 grader varmt och att det växer små svampar i skogen..

Jag fyllde år idag. Så nu är jag lite större, lite äldre.
Det känns faktiskt. Både att jag är äldre och att jag är större. Det känns bra. Jag trodde inte det igår men idag känner jag det. Att det bara känns bra.

Det blev en rtiktigt trevlig kväll med smaskiga tapas och rödvin. Kändes nästan som i Spanien:) Tack ni mysiga, härliga vänner som var med och firade mig! Supertrevligt var det!

Vi tog bilen till Viksberg idag.

Det gamla landstället var så mörkt, ödsligt och tomt. Farmor bor inte längre kvar, hon har blivit för gammal. Men alla foton på oss finns kvar, stigen ner till sjön är likadan och så lukten inne i huset. Det luktade exakt likadant som förut. Jag blev nästan åtta år igen och stod vid spisen och väntade på farmors pannkakor.
De skulle ätas med hallonsylt och lite grädde och de skulle vara perfekt gyllenbruna och solen skulle skina.

Det var med varsinn klump i halsen vi packade in sakerna, startade bilden och körde tillbaka i mörkret. Så mycket som är sig likt, men så mycket som förändrats. Så fruktansvärt orättvist att inte farmor kan få gå där och vara glad och lite tjock och steka pannkakor och sköta trädgården.

Sorgligt och orättvist, ödsligt och tomt.

Men det luktade precis som förut.

Idag fick vi lära oss något viktigt i skolan. Hur man stärker sin självkänsla. En stark självkänsla kommer nämligen behövas i vår bransch, annars klarar man sig inte. Men det är tydligen enkelt.

Det är bara att rita en liten Jag- karta, där man märker ut händelser, roller, tankar och känslor som har påverkat  personen och gjort den till vem den är. Det kan vara faktorer som syskonroll, skolgång eller var man vuxit upp. Men det är också känslor som skapats av dessa roller och tankar som påverkat en att välja så som man valt. För sådana saker bidrar också till vem man är, eller vem man tror att man är..

Det är där det börjar bli krångligt. För jag tror att den uppfattning jag har om mig själv är min alldeles egen och den som andra har om mig är någon annan. Det märker jag ofta när jag pratar med folk och det känns både obehagligt och lite behagligt, om ni förstår...

Fast kanske kan det stärka självkänslan ändå, bara att rita upp den där kartan. Vad vet jag. Men enkelt tror jag inte att det är. Att stärka sin självkänsla alltså. Jag tror att det är något av det svåraste man kan göra. Något som man kommer få jobba med hela långa livet. Sjävkänslan kommer att vara stark i perioder och svag i perioder och kanske måste man försöka acceptera det. För branschen kommer att påverka storleken på självkänslan och livet kommer att påverka självkänslan och den tröst man kan ta till är att det är lika för alla.

Alla har en självkänsla, men alla kan inte alltid ha en stark sådan. 

Det är morgon, tidig morgon igen. Jag har tandvärk. Jag har en sådan tandvärk som gör så ont att jag vaknade av den. I spegeln mötte mig en blek figur med en svullen kind. Inte så vackert.

Men det kostar att gå till tandläkaren och jag har ingen lust. Jag vill att värken ska gå över av sig själv så jag slipper betala. Det vore väl inte helt omöjligt...

Så därför struntade jag i spegelbilden, tog en värktablett och började istället tänka på skolan. Som börjar idag igen. Det ska göras tidning och det hade säkert kunna vara superroligt.
Men inte idag. Idag har jag ingen lust.

Jag är tillbaka nu. Lite trött och lite förkyd, men det har varit alldeles fantastiskt skönt uppe i fjällen! Gnistrande snö, varm choklad och längdskidor- hade helt glömt hur kul det är!  Så annorlunda man lever däruppe och så olika stockholmare norrlänningarna faktiskt  är. Inget ont menat :) Men allt är så mycket långsammare, lugnare och tystare. Jag blev retad för min dialekt som jag inte ens visste att jag hade och min resväska på jul, som är mycket praktisk!

Jag har inte läst en tidning, sett några nyheter eller kollat mailen en enda gång, utan bara kopplat bort allt det där. Det var riktigt skönt och välgörande. Nyheter, stress och sådant kom ju tillbaka så fort vi landade på centralstationen igen. Stockholm var sig likt, trots ett nytt år och trots att lite snö fallit på asfalten.