Efter några veckor i Falun...

Kan jag konstatera att staden är så olik mitt Stockholm som den bara kan bli. Jag ska rada upp lite exempel, även om det är svårt att beskriva den känsla, den stämning som jag får här i Falun.

Husen är faluröda. (Nästan alla)
Det finns vackert handmålade träskor i nästan varje butik
Människor kör efter företrädelserätten.
Männskor få barn tidigt, varje dag ser jag mammor/pappor med barnvagnar som inte kan vara äldre än 18 år.
Nätterna är öde.
Cyklar kan stå olåsta.
Folk läser DT (Alltså min tidning) DN finns sällan att köpa.
Inte många kommer i tid till jobbet.

Första dagen på jobbet hade jag gått till fel redaktion. Istället för att komma till DT i Ingarvet kom jag till den lilla annonsredaktionen på Engelbrektsgatan. De var vänliga och beskrev vägen, jag gick och gick, det regnade och regnade. Frågde fler människor, kom till Falugruva, frågade igen. När jag nästan gett upp kom en bil åkandes och en man lutade sig ut och sa? "Ska du till DT? En svag känsla av oro drog igenom mig, men jag hoppade in och han körde mig hela vägen till DT. Välommen till Falun, sa han och blinkade. Jag gick in, blöt som en hund och sen började jag jobba.

RSS 2.0