fridatankar

Dagen idag fick mig att tänka på Noaks ark.

Den söta killen med den ännu sötare hundvalpen mötte mig vid Vasaparken. En dag ska jag fråga om jag får klappa, måste bara samla lite mod först. Vid övergångsstället gick en vit tax i koppel, jag visste inte ens att de fanns! Den var fin. Odengatan var kall och en nakenhund huttrade på trottoaren. Efter Falafelkungen på Sveavägen blev det inte så roligt längre, för där på gatan, alldeles under ett träd, låg en halv fågel. Den hade bara en vinge kvar, det såg mycket makabert ut. Turligt nog var den död.

Inne i studion fortsatte djurtemat och vi mixade klart mitt program Barnreportaget sport- om ridning, som kommer att sändas i september. Sen kom datateknikern från våning 3 och om det finns någon som liknar en liten mus så är det han.

På mejlen meddelade redaktören att hon var nöjd och glad med min sälartikel.

Jag funderar på om djuren kanske vill säga mig något.

Idag gick jag runt som en zombie hela dagen. Kände mig mer trött och urlakad än jag gjort på mycket länge. När jag klippte mina program hörde jag knappt vad jag lyssnade till. När en kollega skämtade orkade jag inte skratta. När jag åkte till söder och träfffade två killar som läste in min faktatext glömde jag bort deras namn. Vad händer med mig? Känns lite som jag faller samman snart.

Samtidigt växer tvätthögen och dammhögarna i hörnen. Kylskåpet behöver fyllas på, mitt hår behöver klippas, jag behöver hitta en bostad till i sommar och så behöver jag gå till läkaren, optikern och banken. Men hinner inte.

Är det så här det ska vara så vill inte jag vara med.

Jag har hittat ett riktigt bra yogapass, med en riktigt bra lärare. 75 minuters ganska tuff träning gjorde oss varma och lite svettiga, det syntes tydligt i speglarna. Jag kan tycka att det är jobbigt när lärare lägger sig i mina positioner, men med den här läraren var det annorlunda. Han var tydlig och bestämd men ändå mjuk när han tryckte ner min rygg mot marken. Oj, det där lät nästan som en erotisk novell:) Men jag måste erkänna att det faktiskt pirrade lite.

I need a love life.

Blondinbella är en trevlig person. Det trodde jag inte innan intervjun med henne som blev riktigt bra. Vi pratade om unga tjejer, utseendefixering, Stureplanshets och panikångest. Det verkar som om hon förstått en hel del trots sin unga ålder och otroligt ytliga blogg. Jag kom dit stressad och med småsagor och sportdokumentärer i tankarna, men som vanligt kände jag mig lugnare under intervjun, när jag för bara en timme fick fokusera på någon annan. Jag älskar journalistyrket.