fridatankar

Det regnar, det är tidigt, jag är trött och jag har ingen vidare lust med fyran idag. Jag vill ligga med fötterna i ett skumbad och kolla franska filmer. Jag vill inte ringa till dryga personer och låtsas intresserad av deras projekt. Efter igår känner jag mig förvirrad, är det så att vara journalist?

Förmodligen är det så. Jag kommer att komma i kontakt med så många otrevliga, trista, sura och bittra människor som jag ändå måste intressera mig för! Det tar emot, man får stålsätta sig... Och försöka tänka på alla de trevliga, vackra, goda och fantastiska människor som faktiskt finns. För det gör de väl?

Blir inget skumbad idag.

Idag sprang jag runt och letade efter torkade insekter i asiatiska butiker. Det var lättare sagt än gjort- de är nämligen förbjudna! Vi skulle egentligen ha några smarriga insekter i programmet imorgon var det tänkt, men de fick komma från skansen istället. Det har ju visat sig hur otroligt näringsrika insekter är, de innehåller fullt med protein och fett. Det vet man i Thailand där de äts flitigt. Kanske kan de komma hit snart. Tror det kan vara ganska gott, om man saltar lite och så.

Jag hade filmcaset idag också och intervjuade film -Cissi. Jag är lite intresserad av att ta över efter henne. Tänk att få se så mycket film och sedan tycka och tänka och ge solar.. Måste vara fantastiskt!

Har dessutom kanske skaffat mig en foder- islandshäst idag. Vi ska prata vidare imorgon, men jag hoppas på det bästa!

Igår besökta vi min lilla franska favoritrestaurang på den lilla gatan på söder. Att gå in där är som att förflytta sig till en liten håla mitt i Paris. Fransktalande personal, fransk musik, fransk konst och crepes...
Besöket satte igång min längtan dit, till la France. Hela dagen har jag drömt om att få spankulera runt på de små gatorna och bara vara... Kanske ta en kaffe i en park, kolla någon utställning eller gå på de stora roliga loppmarknaderna och köpa konst. Jag känner att jag bara måste dit! Snart, så snart som möjligt.

Men först ska praktiken göras klart och det är ju också roligt. Fast på ett annat sätt.  Idag var ovanligt lugnt i huset. Många hade stannat hemma i influensa eller kräksjuka. Alla blir sjuka, utom jag. Jag vet att jag bara borde vara glad för att jag aldrig drar på mig den minsta förkylning, och det är jag väl, men det är ändå märkligt.
Det kommer hursomhelst bli många bra och viktiga ämnen i tisdagens program. Japansk musik, debatt om fängelsestraff för psyksjuka, prat om palestina-valet och så vidare. Kolla in!

Jag blev förresten placerad på förstasidan i Insikt detta nummer, känns kul! Önskar bara att fler kände till tidningen, att man kunde köpa den på Konsum.

Det har varit en rolig och händelsrik vecka på tv4. Idag var jag med och sände hela nyhetsmorgon och började redan klockan 05. Det var tidigt.

Hela huset är så fullt av snygga, snabba och springande människor, klipp, cases, redigerare och tv skärmar. De är så proffsiga där! Och det är så roligt att få vara där och gå runt med mitt passerkort och mitt block och låtsas att jag är en av dem..Vilket jag ju nästan är. Vi jobbar som researchers/reporter- ett jobb jag verkligen kan tänka mig i framtiden! Skillnaden mellan skriven journalistik och tv känns rätt stor, även om själva principen är densamma: att upplysa folk om sådan som är viktigt. Men på tv är tempot snabbare, händer det något ska det ju också ut direkt i sändning och den snabbheten är imponerande.

Vad som egentligen är självklart, men kanske inte något man tänker på är att alla programledare och hallåor är helt vanliga människor. Det får jag se mycket av och det är roligt. Jag har redan hittat mina favoriter.

Är det tillåtet att avsky sina grannar? Ja kanske inte direkt avsky, men verkligen irritera sig på. Jag förstår inte hur ett par kan vara så perfekta och ha ett sådant perfekt och vackert litet barn, som alltid ler.

Idag släpade jag irriterat ut mina tre ikeakassar med smutstvätt i porten. Jag hatar att tvätta och dessutom kände jag mig seg och hade huvudvärk.  Med skitigt hår och långkalsonger med hål i, hoppades jag att ingen skulle se mig. Men självklart kommer grannarna ut, precis när jag tappar ena handtaget.
Hälften av tvätten faller ut på det skitiga golvet och jag känner att jag rodnar. Så fånigt egentligen. Vad spelar det för roll vad de tycker och jag får väl klä mig hur jag vill i mitt eget hus! Men det kändes så sorgligt, som om de har allt och jag inget. Barnet skrattade, hennes hår glittrade och de hälsade som vanligt så otroligt käckt.
Vad trött jag blev.

Men jag försökte sträcka på mig och tänka att de såklart inte kan vara vare sig perfekta eller problemfria, då vore de ju inte människor! Dessutom ska jag till tv4 imorgon och praktisera och det känns rätt hippt faktiskt!
 
I själva verket är jag skitnervös. Har ingen aning om vad jag ska göra, men det tänker jag inte låtsas om.