På andra sidan
Det är nog nyttigt att gå på anställningsintervjuer ibland. I går var jag på en. Det var inget drömjobb och därför var jag inte heller särskilt nervös. Jag tänkte mer att jag skulle gå dit och höra lite om jobbet och se om det kunde vara något för mig. Inte för att jag är bortskämd med jobb, men den här tjänsten verkade ärligt talat lite för "administrativ och icke-skapande" för mig..
Hur som helst, jag kom dit och inne i ett litet rum satt tre personer på rad bakom ett bord. Jag kände mig med ens lite nervös, men satte mig ner och gav dem ett leende. Sedan började projektledaren berätta om tjänsten och det var som jag befarat, mycket administration och inte så mycket annat. Sedan började deras utfrågning och jag kände mig lite som en lögnare när de frågade om jag var beredd att ta ett års paus från reporterrollen och istället jobba för dem, vad som fått mig som journalist att söka tjänsten och så vidare.
Jag tänkte att jag egentligen inte alls vill (eller planerar att) släppa det älskade journalistyrket men att jag är livrädd för att bli arbetslös till hösten och inte ha några pengar alls och inte kunna betala hyran och sedan hamna ja jag vet inte var.... och att det var därför jag sökt tjänsten. Men det sa jag såklart inte. Jag sa att det vore kul med lite förändring typ. Undrar om de trodde mig.
De ska ge mig svar om en vecka. Spännande, men ändå inte. En sak vet jag, jag tycker inte om att vara på andra sidan, att vara den som blir intervjuad.
Hur som helst, jag kom dit och inne i ett litet rum satt tre personer på rad bakom ett bord. Jag kände mig med ens lite nervös, men satte mig ner och gav dem ett leende. Sedan började projektledaren berätta om tjänsten och det var som jag befarat, mycket administration och inte så mycket annat. Sedan började deras utfrågning och jag kände mig lite som en lögnare när de frågade om jag var beredd att ta ett års paus från reporterrollen och istället jobba för dem, vad som fått mig som journalist att söka tjänsten och så vidare.
Jag tänkte att jag egentligen inte alls vill (eller planerar att) släppa det älskade journalistyrket men att jag är livrädd för att bli arbetslös till hösten och inte ha några pengar alls och inte kunna betala hyran och sedan hamna ja jag vet inte var.... och att det var därför jag sökt tjänsten. Men det sa jag såklart inte. Jag sa att det vore kul med lite förändring typ. Undrar om de trodde mig.
De ska ge mig svar om en vecka. Spännande, men ändå inte. En sak vet jag, jag tycker inte om att vara på andra sidan, att vara den som blir intervjuad.
Kommentarer
Trackback
