fridatankar

Smultronen har kommit nu, de lyser stora och röda på den lilla kullen jag går förbi, precis innan Karlbergskanalen. Jag kan nästan känna doften men avgaserna från motorleden tar över. Fantastiskt på ett sätt, att de bara dyker upp sådär, lite sol och lite regn och lite jord. Sedan blir det bär.

På andra sidan kanalen, vid bänkarna utanför den där coola byrån eller vad det är, ligger en man på en bänk. Han ligger alltid där, oavsett om det är morgon, dag eller kväll. Över sitt ansikte har han ett slags tyg, så man ser honom inte direkt. Bara konturerna av en människa är han.